Uppvärmning med Farida

En ganska nytänd stjärna från grannlandet Norge, som spåtts en lysande framtid med sin neosoul. Hon hade ett tufft jobb att värma upp de få som redan bänkat sig vid den lilla scenen på Skeppsbron. Flertalet av kvällens besökare på Stockholms Kulturfestival befann sig fortfarande på Gustav Adolfs Torg och lyssnade på den Indiska megastjärnan Zakir Hussain & Masters of Percussion. Jag tyckte ändå att Farida gjorde ett bra jobb på ett ödmjukt sätt och med en mjukt dansant musikstil som jag tror kan gå hem hos de flesta.

Så kom hon då tillslut...

Inte som den stjärna hon är, utan ödmjukt tog hon platsen brevid Shirin, som en del i kollektivet och jag kände först inte igen henne. Tänkte att dessa två ska nog köra till stjärnorna som kommer in lite senare, men visst var det Kristin Amparo. Så fort hon tog första tonen gick det inte att ta miste.

Jag har haft förmånen att redan tidigare fått se och höra Kristin live några gånger och på TV och i Mello har jag fascinerats av hennes röstresurser, men aldrig tidigare har jag sett henne så hemma. Tillsammans med de skickliga musikerna i Damn! skapades en musikalisk miljö, som kändes helt rätt för Kristin. Det blev nästan religöst med låtar som fick blodet att isas för att i nästa nummer tina upp och börja koka. En skön och underhållande blandning.

Ett underbart tryck från första stund och publiken älskade det

Egentligen var det min fru Ingela som tipsade mig om konserten. Hon har länge beundrat Kristins röst och jämför den gärna med andra sångerskor som betytt mycket för henne. Ända sedan småbarnsåldern har Aretha Franklin varit en ikon och förebild för henne. Efter konserten kunde Ingela inte låta bli att säga det som nästan inte får sägas (Du skall inga andra Gudar hava jämte mig); - Hon sjunger lika bra, har lika stort röstomfång, men hon gör allt på sitt sätt och blir därför ingen blek kopia utan en ny alldeles unik stjärna.

Jag kan inte lika mycket om sång som Ingela, vars hela liv till stor del handlat om sång, men håller med om att Kristins pipa är speciell. Till det bör läggas att det lilla jag fått uppleva av personen Kristin Amparo imponerar lika mycket. En härlig människa. Tror att mycket av den musik hon framför bottnar i en grundläggande kärlek till livet och människorna och det är därför den träffar så rätt och känns genuin.

Kapellmästare Svante Lodén lotsade oss genom denna musikaliska orgie

Plattan Youth Style från 2004, gruppens andra, var mitt första möte med gruppen Damn! Lekfullt, eget och med massor av soul i ordets rätta mening. En fantastisk skiva, som jag fortfarande plockar fram och lyssnar på. Gruppen bildades i Lund och släppte sin första skiva 1999, Natural Sounds. Samarbetet med Timbuktu ledde fram till en Grammis för bästa hiphop/soul-album 2012. Damn! är ett härligt gäng som har en magisk förmåga att skapa härliga och rythmiska musikaliska miljöer med influenser fråna alla håll.

Bandet består förutom Svante Lodén på gitarr av:

Måns Mernsten - keyboards, gitarr, banjo, munspel, mbira, sång
Erik Hjärpe - keyboards, dragspel, klockspel, sång
Måns Block - trummor, percussion, sång
Gustav Lindroth - elbas

Hello Bobbadee Horn Section
Sven Andersson - saxofon, tvärflöjt, klarinett
Jens Lindgård - trombon
Petter Lindgård - trumpet, flygelhorn, althorn

Svante kunde inte dölja sin förtjusning över att han och bandet nu arbetar med dessa två ljuvliga sångfåglar.

Agerandet på scenen kändes spontan och det gick inte att ta misste på den spelglädje samtliga förmedlade. Den var äkta.

Det fanns också en stor respekt för varandra mitt i all lekfullhet och spelglädje med en rättvist fördelning av solonumren. Alla fick vara med.

Shirin

Det var under årets final i Mello hon dök upp från ingenstans och gjorde en läcker variant på 2016 års vinnarlåt If I Were Sorry tillsammans med Frans. 21-åringen från Malmö kompades redan då av Damn! som stod för det twistade arrangemanget med blås- och extra rythmsektion.

Succén efter framträdandet i Mellon öppnade dörrar och hennes första singel Back to the Basics framfördes strax efter live i TV4 Nyhetsmorgon. Båda numren framfördes under kvällen till publikens förtjusning. En artist vi kommer få se mycket av lovar jag.

Körtjejerna Kristin och Shirin

En ny sida av Kristin Amparo

Till eget ackompanjemang på gitarr framförde hon en hyllning till sin Colombianska och biologiska Mor, Freedom. Finstämt och gripande. Hon berättade att låten kom till när hon för första gången fick tillfälle att resa till Colombia och träffa henne. Mötet blev starkt och Kristin har lyckats spegla mötets känslor musikaliskt och framförandet blev till en gripen manifestation för medmänskligheten och en protest till en värld där mödrar tvingas lämna bort sitt barn på grund av brist på resurser. En värld där samtidigt andra lever i ett provocerande överflöd. How come that freedom only is for some. Tror att alla på Skeppsbron berördes av detta nummer och jag nämnde det för Kristin efter konserten. Ibland behöver vi stanna upp, andas och validera. Detta var ett sådant avbrott i röjet och den musikaliska orgien, som gav djup och mening till hela konserten.

Fler och fler upptäcker denna lysande stjärna, som tar framgångarna i sin egen takt, trots att hennes begåvning upptäcktes redan i 10-årsåldern och som öppnade dörrar till det musikaliska finrummet med början i Adolf Fredriks Musikklasser. 2009 fick hon Alice Babs Jazzstipendium med motiveringen:

...innerliga tolkningar och djärv improvisationskonst över ett brett stilistiskt spektrum.

Nu är jag redo för världen

Det var rubriken på en artikel av en intervju med Kristin, som Linus Fremin publicerade i DN 2014-12-28. Samma år som Kristin blev känd som den fantastiska rösten i sommarplågan Min Soldat, tillsammans med rapparen Albin Johnsén och sex år efter mötet med sin biologiske Mor i Colombia. I intervjun berättar Kristin på ett kärleksfullt och gripande sätt om det förlösande mötet och hur hon efter det vågade ta klivet ut i offentligheten. Året efter intevjun gjorde hon sitt första framträdande i Melodifestivalen med I See You, ett bidrag hon sjäv skrev tillsammans med Fredrik Kempe.

Mötet med Damn! i Gula Studion nere i Malmö tidigare i år gav frukt och resulterade i en repertoar på ett femtontal låtar som Kristin, enligt flera källor; jammade fram under en inspirerad dag.

Shirin som redan tidigare inlett ett samarbete, som jag tidigare nämnde, gjorde denna tiohövdade supergrupp komplett och tillsammans inledde de sin turné i början av augusti med bejublade framträdanden på festivalerna i Helsingborg och Malmö.

Redan kvällen efter framträdandet på Stockholms Kulturfestival väntade Göteborg och deras motsvarighet, Göteborgs Kulturkalas.

För er som missade denna musikaliska upplevelse i huvudstaden kommer de tillbaka till Stockholm för en konsert på Kulturhuset-Stadsteatern den 11 oktober.

Extranummer och applåder som aldrig ville tystna